I morgon är det den första mars och bulgarerna ger nästan mangrant varandra rödvita garnprydnader, mártenitsi, som man sedan hänger på sig. Syftet är att blidka Baba Marta; mormor/farmor mars. Hon är en tant med ojämnt humör, varför mars tenderar att bjuda på opålitligt väder, men med lite fjäsk drar hon sig förhoppningsvis tillbaka tidigt.
När man har sett sin första stork eller svala, alternativt ett blommande träd, plockar man av sig sin eller sina mártenitsi och hänger upp dem i ett träd eller lägger dem under en sten. Baba Marta anses då ha pensionerat sig för året. Med trädvarianten för man över den goda hälsa som mártenitsorna ger till trädet. Med stenvarianten bestäms ens egen hälsa under resten av året av vilken typ av kryp som så småningom passerar först. En larv eller mask ger god hälsa, en myra kan också ge god hälsa om man jobbar för det, en spindel är lika med trubbel.
De mest typiska martenitsorna föreställer pojken/mannen Pízho och flickan/kvinnan Penda. Det verkar finnas flera teorier om vad de och färgerna rött/vitt symboliserar, men gemensamt för dem är att det handlar om kontraster - manligt/kvinnligt, oskuldsfullhet/passion, lycka/sorg, liv/död och så vidare. Det finns också en legend om en bulgarisk tsar och hans diverse barn som slogs här och där och där var en flod och en flykt och precis när de skulle över floden till säkerhet så blev en av dem skjuten och där var en duva bunden med vit tråd som färgades röd av blodet och sen fick alla soldaterna ha blodfärgad tråd som dekoration. Ungefär.
Stenvarianten verkar riskabel, så vi brukar hänga våra martenitsi i ett träd någonstans där det är vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar