Hjälp en mamma!

Genom att våldta en kvinna kan man splittra hennes familj. Hon är kanske inte ens välkommen tillbaka hem, oavsett vilka skador hon har fått. En fruktansvärd men tydligen vanlig kriglist. Genom att skada mammorna kan man skada ett helt folk.

Röda Korset driver just nu kampanjen Rädda mammorna! till förmån för kvinnor och deras familjer i krigsdrabbade områden. Som en del i den kan man under maj skramla pengar via sin blogg.

Skrammel skrammel, kanske har du en slant över? 50 kronor räcker till ett myggnät, 80 kronor räcker till ett matpaket i en månad, 100 kronor räcker till ett starta-upp-paket med köksutrustning.



Klicka på kampanjbilden ovan eller SMS:a MAMMA till 72 900 och bidra med 50 kronor (betalas via telefonräkningen). Du kan också ringa 099-90 100 och bidra med 100 kronor. (Samtalet kostar 9,90 kronor + trafikavgift. Räkningen kommer med posten.)

Kampanjen avslutas med en direktsänd insamlingskväll i TV4 på mors dag den 31 maj.

Hu...

Glöm att Bulgarien någonsin var med i årets eurovisionsschlagerfestival! Snälla...? Om det är svårt, pröva att byta ut minnet mot Elitsa och Stoyàn, (eller varför inte Elitsa och Stoyàn) som kom femma för två år sen.

I doktorns ficka

(E) Jag testade i somras en av IKEA:s största och tyngsta knivar på ett lite onödigt sätt. (Den fungerade mycket bra.) Vår stuga är inte särskilt välplanerad och jag var trött på alla förflyttningar under matlagningen. Skulle därför vara lite effektiv genom att bära många saker på en gång. Istället tappade jag kniven, som på väg ner till golvet för ett ögonblick förenade sig med insidan av min ena vad. Såret var inte så långt, men så där djupt som man helst inte vill att ett sår ska bli. ”Som inuti en kyckling” sa Nikolay med tydlig avsmak när jag släppte mitt tag om sårkanterna. Så vi for till sjukhuset i Troyàn för att få det sytt, jag med foten på instrumentbrädan.

Det var fredag kväll och akutingången visade sig vara där det stod personalingång. Jag blev snabbt mottagen och ihopknuten, ingen frågade om vare sig identitetshandling eller EU-sjukvårdskort som vi nogsamt tagit med; det räckte bra med namn och adress. (Läkaren sa förresten att jag har tunn hud, jo tack.) Och det fick mig att tänka på en historia från Sverige:

En väninna till mig bor i England sedan flera år och är skriven där, men var i sina föräldrars sommarhus på västkusten. Under en badutflykt bröt hon armen. Hennes pappa tog henne till närmaste sjukhus, men där nekades hon vård eftersom hon inte var skriven i Sverige och inte bar med sig blankett E-vad-det-nu-var-för-nummer (på badutflykten!). Inte ens en ynklig alvedon fick hon. Först efter det att pappan, överläkare längre in i landet, höjt sin myndiga stämma blev det fart på gipsandet. Bulgarerna är mästare på byråkrati, men ibland är vi svenskar inte så dåliga vi heller!

Åter till sjukhuset i Troyàn. Vi (eller äsch, Nikolay) frågade vad vi var skyldiga varpå läkaren lite trött viftade att hon inte visste. Nikolay gav henne då 20 leva (drygt 100 kronor) som hon strax stoppade ner i rockens bröstficka. En offentligt anställd läkare tjänar motsvarande några få tusen kronor i månaden; den här typen av fickpengar utgör alltså ett inte oväsentligt bidrag. Det sägs att de inte sådana extrapengar är en förutsättning för att man ska kunna få fungerande vård överhuvudtaget. Nikolays farmor brukar istället sticka till sin doktor en flaska whisky lite då och då.

För fickpengen från oss fick jag också ett par nya bandage allteftersom såret läkte. På benet syns nu bara ett streck som påminner om sommar.

Fast kanske lite giftig?

Vänta, kolla där i backen?

Ey, tjena kompis!

Planer

- När jag blir stor...då blir jag nog kung.

Antingen eller

Sankt Georges dag idag (bokkvistar på husen, nyslaktade lamm), tillika arméns dag. Det senare är åtminstone i Sofia en stor affär med flyguppvisning och militärparad. Dagens nyfunne stoynovskotogranne, en före detta officer med fru som bor på landet hela sommarhalvåret, sörjde att han missade balunset. Så icke vi. För varför bry sig om det här:


När man kan få det här:

Bozà, en hyllning

(E) När Nikolay växte upp fanns det i varje bulgariskt kylskåp en dryck, bozà, gjord av fermenterad hirs och vetemjöl (tror han), ljusbeige och syrlig. En del av basfödan. Det säljs fortfarande bozà, men av oförklarlig anledning (nej, vänta, priset!) har sockret bytts ut mot sötningsmedel och mjölet mot överblivna kaksmulor. Resultatet blir förstås ett annat, lite som Fun Light istället för mormors hemkokade vinbärssaft. Den nya tidens bozà luktar och smakar...intressant, men knappast gott.

När jag nämnde för Nikolay att det fortfarande skulle finnas ett bozà-hak med gamla anor och stolta traditioner i Istanbul, tändes ljus i hans ögon. Efter att ha tagit oss till rätt stadsdel frågade vi ett par turkar "Bozà?" och såg frågande ut. Vi kom rätt på tio röda och sen lyste ögonen hos oss alla. Inte exakt samma sak enligt familjens expert, men fy så gott. Helst med kanel och rostade kikärtor enligt turkarna; vi fick en påse från sällskapet bredvid.


Nu står en flaska i kylen här i väntan på rätt syrlighet. I höst ska vi pröva att göra vår egen.