Alla våra djur

Vi är inte ensamma. Vi har tvärtom så många nära grannar och inneboende att till och med Ruben känner sig nöjd, fast han inte får någon hund. De trognaste om än inte mest välkomna hör till råttsläktet, och har varierat i antal och personlighet under året. Mest minnesvärd är förmodligen den som hade en förkärlek för plast. En kvarts plastflaska, en bit sko och en inte oansenlig del av det tjocka plasthöljet till motorsågen hann gå åt – minst – innan plastgnagaren själv gick åt av magknip alternativt drog vidare av ren leda. En släkting till densamma är förtjust i vår tvål, handfatet är placerat utomhus.


Så har vi insekterna, som små guldklimpar för oss som gillar småkryp. Vi har haft besök av ollonborrar och ekoxar, skimrande blåsvarta träbin, randiga coloradobaggar (potatisodlarnas skräck), gyllenludna sötnosar med långa sugsnablar, kryp med självlysande rumpor, gigantiska getingar som tuggar silvertejp till frukost, gigantiska eremitmyror med håriga rumpor, praktfulla podaliriusfjärilar, långhorningar, hundra sorters blandade baggar, hundra sorters spindlar, hundra sorters svärmare, hundra sorters gräshoppor och sömniga vårtbitare som har förgyllt våra kvällar. När vi flyttade hit för sommaren hade en myrkoloni anlagt äggkläckningscentral under dassringen, det var helt galet många ägg och ganska äckligt.


På morgnarna väcks vi ibland av sextio får som promenerar förbi utanför fönstret. Åsnan Marko och hunden Nixon kommer regelbundet på besök, liksom två katter som vi inte riktigt har blivit du med. En rödtonad padda eller två har sitt bo här utanför, en mullvad lägger prydliga små högar på stengången, ibland tittar en ödla förbi, svalorna på telefontråden babblar närmast oavbrutet och då och då hörs prasslet av den största tänkbara igelkott. En tid fick råttorna maka på sig för en högljudd jordekorrefamilj. Sniglarna är av alla möjliga slag, leoparderna är snyggast.

Sedan ett par veckor har vi också alldeles äkta husdjur. Fem små rödögda hamstrar som vi fick av Jonko och Mira med heligt löfte om att de ska ta tillbaka dem när vi åker till Sverige. En morgon var de plötsligt elva, samma kväll åtta. De är rysligt söta. Vissa tecken tyder dock på att hamsterfamiljen kommer att växa ytterligare, vi är tacksamma för löftet.

Vår nyaste granne, så vitt vi vet, är en orm alternativt snok på en och en halv meter som igår tog sin middagslur bland vinrankorna rakt ovanför vårt matbord. Kanske kan den bli polare med tvålgourmanden? Alla grannar är kanske inte alltid goda grannar, men grannar lika fullt.