Dagisdans

Barnen har haft sång- och dansuppvisning på dagis. Sjungit har de gjort med en dragspelande och starksjungande sångtant, dansat folkdans har de gjort med två riktiga proffsdansare. Nomi var finare än den finaste marsipanaros och framförde både sång och dans med precision. Ruben var mycket stilig i sin kalpàk (huvudbonaden), men såg milt skeptisk och obekväm ut under sången. När dansen kom igång blev det andra bullar, han hade stenkoll och rätt var det var rev han helt lugnt loss ett danssolo som fick våra hakor att falla (tyvärr blev de bilderna usla). Dansfröken kom fram till oss efteråt och prisade hans talang. På svenskt maner blev vi blygsamma å Rubens vägnar och skyllde på att han tränar gymnastik och kanske har blivit lite stark där eller så. Dansfröken såg djupt besviken ut, tackade för sig och gick vidare. Alltså, det är svårt sånt där.

Våldets tid

(E) Hm, stiltje på denna blogg verkar det som. Avbryter den med vacker och sorglig musik från en vacker och sorglig film, Våldets tid. Den handlar om hur det kunde gå till när ottomanerna på 1600-talet omvände kristna till muslimer. Bulgariska pojkar tvingades från sina familjer för att uppfostras till ottomanska soldater och småningom blev också de en del av förtrycksapparaten. En av tidernas sorgligaste filmscener måste vara när en far ber sin lille son att om han blir tillfångatagen av turkarna ska han på ett av tre sätt ta livet av sig, det tredje är att vända sig om på vägen så att pappan kan skjuta honom. Ruben har precis fyllt sex och både Nikolay och jag grät floder när vi såg den. Människans grymhet är så svår att förstå.

Elektronisk helgunderhållning

(E) Elektronica är inte alls min kopp te, men det Balkansky gör är begåvat. Dessutom från Troyàn, vår favorittätort!

Hu...

Glöm att Bulgarien någonsin var med i årets eurovisionsschlagerfestival! Snälla...? Om det är svårt, pröva att byta ut minnet mot Elitsa och Stoyàn, (eller varför inte Elitsa och Stoyàn) som kom femma för två år sen.

Läppstift, lack och chalga

(E) Bulgarerna har den mest fantastiska folkmusik, men de har också chalga!

Chalga, eller bulgarisk popfolk, är vulgär dunkadunkamusik med influenser från bland annat romernas musik, bulgarisk folkmusik, turkisk musik och klezmer. Texterna är på bulgariska blandat med ord från romani och turkiska. Musiken framförs av storbystade och lättklädda botox-donnor som Gloria, Sofi Marìnova och DesiSlàva. Ibland sjungs den istället av män med skäggstubb, glansigt hår och sorgsna ögon. För ändamålet finns särskilda folk-klubbar.

Den mest omtalade stjärnan på chalga-himlen är Azìs. Azìs är en rundhylt någon-slags-hbt-man med utåtriktad personlighet och smak för sånt som lack och kajal. Han har kandiderat till parlamentet (utan framgång), upprört borgmästare Boyko och deltagit i bulgarernas Big Brother. Han är så att säga olagligt gift med en man och leder numera en egen talk-show i teve.


Hans duett med DesiSlàva (ovan) hör kanske inte till hans mer smakfulla, men smak kan ju alltid diskuteras. Ett par favoriter är Edno mi (ung. "En av mig") och Obicham te ("Jag älskar dig").

Chalgan blev någorlunda rumsren först efter kommunismens fall och har sedan dess ökat i popularitet. Genren kritiseras fortfarande av många, men omhuldas av bland annat nyrika sofiabor. Vilket är lite lustigt eftersom landets romer anses vara lägsta klassens medborgare (om ens medborgare) och turkbulgarerna bara snäppet bättre. Numera exporteras chalgan också till övriga Balkan. Själv hör jag inte till dess mest tillgivna fans, men nog fasen svänger det! Lite Azis ska jag nog ändå exportera till Huddinge i höst.

Malka moma

Lilla flicka (klicka för att lyssna!)