(E) Jag testade i somras en av IKEA:s största och tyngsta knivar på ett lite onödigt sätt. (Den fungerade mycket bra.) Vår stuga är inte särskilt välplanerad och jag var trött på alla förflyttningar under matlagningen. Skulle därför vara lite effektiv genom att bära många saker på en gång. Istället tappade jag kniven, som på väg ner till golvet för ett ögonblick förenade sig med insidan av min ena vad. Såret var inte så långt, men så där djupt som man helst inte vill att ett sår ska bli. ”Som inuti en kyckling” sa Nikolay med tydlig avsmak när jag släppte mitt tag om sårkanterna. Så vi for till sjukhuset i Troyàn för att få det sytt, jag med foten på instrumentbrädan.
Det var fredag kväll och akutingången visade sig vara där det stod personalingång. Jag blev snabbt mottagen och ihopknuten, ingen frågade om vare sig identitetshandling eller EU-sjukvårdskort som vi nogsamt tagit med; det räckte bra med namn och adress. (Läkaren sa förresten att jag har tunn hud, jo tack.) Och det fick mig att tänka på en historia från Sverige:
En väninna till mig bor i England sedan flera år och är skriven där, men var i sina föräldrars sommarhus på västkusten. Under en badutflykt bröt hon armen. Hennes pappa tog henne till närmaste sjukhus, men där nekades hon vård eftersom hon inte var skriven i Sverige och inte bar med sig blankett E-vad-det-nu-var-för-nummer (på badutflykten!). Inte ens en ynklig alvedon fick hon. Först efter det att pappan, överläkare längre in i landet, höjt sin myndiga stämma blev det fart på gipsandet. Bulgarerna är mästare på byråkrati, men ibland är vi svenskar inte så dåliga vi heller!
Åter till sjukhuset i Troyàn. Vi (eller äsch, Nikolay) frågade vad vi var skyldiga varpå läkaren lite trött viftade att hon inte visste. Nikolay gav henne då 20 leva (drygt 100 kronor) som hon strax stoppade ner i rockens bröstficka. En offentligt anställd läkare tjänar motsvarande några få tusen kronor i månaden; den här typen av fickpengar utgör alltså ett inte oväsentligt bidrag. Det sägs att de inte sådana extrapengar är en förutsättning för att man ska kunna få fungerande vård överhuvudtaget. Nikolays farmor brukar istället sticka till sin doktor en flaska whisky lite då och då.
För fickpengen från oss fick jag också ett par nya bandage allteftersom såret läkte. På benet syns nu bara ett streck som påminner om sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar