Under springturen

Då och då joggar jag genom Chérni Osam. Varje gång sitter det män på de enkla serveringarna och gamlingar på bänkarna, här och där leker barn. Varje gång blir det tyst när jag springer förbi. Knappast för min oerhörda farts skull, eller för att de fängslas av min undersköna uppenbarelse, utan förmodligen för att de tycker att det är himla konstigt det jag gör.

Närmare oss är jag känd och med jämna mellanrum stoppas jag av en baba (gumma) som vill veta vad det är som jag håller på med. De frågar ungefär samma saker varje gång och får ungefär samma svar med ungefär samma språkfel, men antingen nöjer de sig inte med svaren eller så är de bara pratsugna. Idag sprang jag ovanligt länge och hann bli stoppad tre gånger; först av en baba med en gigantisk tjur, sen av en baba med fyra kor (hon är särskilt pratsugen) och så av tre babor på en bänk.

De var lite bekymrade. ”Vad gör du, springer så där!? (När jag hänvisar till att det är bra för hälsan ser de ut som frågetecken.) Nu har du varit ute länge, du ser trött ut, det kan väl inte vara bra? Får du inte ont i benen? Vart ska du nu då? Men vem tar hand om barnen? Och vem lagar maten? När åker ni tillbaka till Schweiz då? Är det bäst där eller här? Där finns det väl jobb. Och pengar. Hur länge ska ni vara där då? Och vad säger din mamma då? Och din mans föräldrar, vad säger de då? Och var är de? Du måste byta kläder när du kommer hem så du inte blir kall! Ja det är väl bra för hälsan.” Ungefär där skyllde jag på att Nikolay skulle bli orolig om jag inte kom hem snart och så släpptes jag iväg.

Frågan om var det är bäst, där eller här, ställs av i princip samtliga nya bekantskaper. Till och med Storbritanniens ambassadör i Bulgarien fick frågan i en intervju som publicerades på engelska i en av dagstidningarnas nätupplagor. ”Trivs du bäst i England eller här?” Ambassadören svarade på diplomatvis att frågan var lite orättvis eftersom England är hans hemland. Jag brukar svara att det är mer välorganiserat i Sverige, vilket är en underdrift, men att bergen är mycket vackrare här, att det är varmare och soligare och att vi kommer att sakna Stoynovskoto väldigt mycket när vi har åkt hem. Vilket ju är alldeles sant.