(E) Vi saknar Löplabbet. Till och med Stadium saknar vi, i alla fall lite. Vi saknar att kunna gå till en sportaffär och köpa ändamålsenliga träningskläder och träningsskor. I Sofia är träningsartiklar lika med fashion, med funktion har de inte att göra.
Nog för att vi har gillat Löplabbet även tidigare. Men det är först nu som vi på allvar inser vilken förmån det är att inte bara ha pengar att handla för, utan att också ha möjlighet att handla funktionella kvalitetsvaror för dem. Det gäller inte bara träningsprylar.
Båda mina lilltår sticker ut från löparskorna och stötdämpningen finns kvar mest som ett minne. Dags för nya. Jag laddade vid internet, läste på om modeller som klarar mina ankfotsformade fötter och ömtåliga knän, antecknade många alternativ eftersom jag gissade att utbudet är litet. La så en halv dag på att hitta en modell som jag kände igen överhuvudtaget eller som utstrålade någon slags kvalitet. Jag hittade en som klämde och en annan i herrstorlekar. Kom hem lätt desillusionerad och med ett par Adidas som inte finns med på en enda seriös eller halvseriös löparsida på nätet. Adidas har ungefär hundratusen procents marknadsandel på den bulgariska marknaden för "tränings"-kläder.
Det är i högsta grad ett lyxproblem att inte vilja träna i halvtaskiga skor eller i träningsoveraller som hänger som helkroppstyngder efter halva passet. Jag skäms som alls bryr mig, detta är min bikt. Och jag medger att det inte är så illa som på bilden - de dojorna har omkring 10 000 år på nacken. Men när vi är hemma igen, då kan Adidas inte längre räkna med att få del av min lyxiga köpkraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar