I helgen insåg jag att jag hade ansvar för att beskära ett dussin kraftiga och inte särskilt välskötta vinrankor. Det är på något sätt lite extra heligt med vinrankor. Kanske bara för att de sällan odlas i sådana relativa mängder uppe i stockholmstrakten? Eller för att det vore helt omöjligt att äta middag ute sommartid, utan att få solsting, om vi inte hade dessa vinrankor? Jag inledde alltså arbetet med en sorts ångest som denna gång var snäppet mindre lindrig. Efter att ha cirklat runt rankorna några gånger och därefter aktivt förträngt uppdraget i några timmar kunde jag börja. Jag klippte pytteklipp en stund men blev mera vågad allteftersom jag insåg att det trots allt kändes ungefär som med häggmispeln. Man kollar in en knopp som ser ut att vara väldigt sugen på att sticka iväg åt typ rätt håll och så klipper man där.
Del av beskärningsprojektet - före
Så jag klippte och friserade en väldigt lång stund och tänkte att vad ska man med professionella trädgårdsmästare när man har mig?
När jag så hade ett yttigt litet hörn kvar hände det sig att åsnan Marcos husse kom förbi. Han frågade Vet du hur man gör? Nä sa jag. Varpå han klev in, håvade upp en sekatör ur fickan och gick loss på liksom ett annat sätt än det sätt som jag hade gjort det på. Samt kommenterade att det var lite tidigt på säsongen givet att de hade snö upp över knäna tills för en vecka sen.
Samma del av beskärningsprojektet - efterNu ber jag till Stoynovskotos vinrankegudar att de ska vara mig nådiga samt att våra grannar inte ska behöva skratta sig fördärvade över resultatet. De har redan behövt bekymra sig över att vi inte tog hand om alla våra äpplen i höstas (och gjorde sprit av dem alltså). Och det kan ju räcka för ett tag.
Fast risk finns för att det blir ännu mer sånt bekymmer eftersom Nikolay samtidigt passade på att utsätta fem äppelträd för chockterapi. De var egentligen fördärvade redan innan, men på ett för trakten accepterat sätt. Stoynovskotoborna må veta hur man beskär vinrankor, men att beskära fruktträd, det kan de ICKE.
4 kommentarer:
Bra jobbat! Jag har förstått att det är hart när omöjligt att ta kål på vinrankor. Eller som en kollega till mig berättade: "man skär så hjärtat blöder ... och sedan tar man lite till"! Så det är säkert ingen fara för era skuggiga sommarkvällar.
Själv har jag/vi inte riktigt orkat tänka på all beskärning som väntar. Vi har faktiskt ett par vinrankor men framför allt fem jobbiga äppelträd som måste tuktas. Men vi förtränger nog det här ett tag till och skyller på att det är bäst om gräsmattan får torka upp lite först...
Apropå sommar, har ni bestämt hur länge ni stannar i Sofia?
undrar
Ingrid
Det där var skönt att höra! Hoppas hoppas.
Förträngning ska förresten inte underskattas som metod. Vi kommer hem i månadsskiftet juli-augusti, och om ni väntar till dess kan Nikolay ta med sig sin kedjesåg, vroom vroom så är det klart. Fast era träd är förmodligen inte så erbarmligt formade som våra, så vid närmare eftertanke kan det vara dumt.
Vroom vroom låter mycket lockande, men jag tror inte vi vågar, med tanke på att träden har respektingivande 80-90 år på nacken. Sådana gamlingar permanentar vi hellre än skalperar, tror jag. Men ni är oerhört välkomna hit ändå, utan såg!
Det låter mycket klokt. Och vi kommer så gärna även utan såg!
Skicka en kommentar