Upp i rök

Denne rökare blev röksugen på bussen men höll sig snällt utanför fönstret hela tiden.

Svenskarna röker allt mindre - 14 % av kvinnorna och 11 % av männen nyttjar cigaretter varje dag - och de som ihärdar får göra det runt hörnet. Bulgarien däremot, är höljt i tobaksrök.

Enligt en undersökning av Eurobarometer förra året röker 39 % av de vuxna bulgarerna - 52 % av männen - och genomsnittet är ett paket om dagen. Det är näst mest i Europa, endast bland grekerna är rökarna fler. Vid millennieskiftet röktes 2 800 cigaretter per bulgar, att jämföra med 900 i Sverige, och skillnaderna har tydligen ökat. Vad som är mer alarmerande är att nästan var tredje ung bulgar mellan 10 och 19 år röker eller har prövat på. Tre av fyra mellan 15 och 24 år röker regelbundet.

Det märks vill vi lova. Det luktar allt som oftast askopp i trapphuset, många taxichaufförer röker i sina bilar, buss- och spårvagnsförarna röker i sina bås, många gravida kvinnor och barnvagnsputtande föräldrar ses med cigarett i handen, på restaurangerna röker inte bara gästerna utan också personalen. På gymnastiken (som förresten har flyttats till avlägsna ersättningslokaler nu) röker många av föräldrarna, några av tränarna och till och med några av de äldre gymnasterna. De gör det i korridoren precis utanför gymnastiksalen. Fast gissa vilka som bräcker dem? Läkarna! Över 60 % och värst i världen.

Samtidigt har det statliga bulgariska tobaksföretaget Bulgartabac privatiserats och den privata avkomman har lanserat två nya märken; Army Man och Marilyn. Ett paket med 20 cigaretter kostar 2,30 leva, dvs. ca 12 kronor.

Det är sedan ett par år förbjudet att röka i många offentliga byggnader och det kan komma att bli rökförbud på "allmänna platser", på arbetsplatser och i kollektivtrafiken nästa år. En ung politisk analytiker kritiserade förslaget eftersom det skulle innebära att många bulgarer måste bryta mot lagen. Det säger samtidigt mycket om hur lagar uppfattas. Inte som något som har ett syfte, utan som något som råkar finnas och som gäller andra, kanske. Det lär dröja ett tag innan rökmolnet skingras.

Vår demokratiska förmån

Vi har poströstat! Oerhört smidigt, det var bara att beställa hit röstkort, stoppa röstkuvertet i ett annat kuvert under överinseende av två vittnen och lägga på lådan. Tack, Valmyndigheten!

Världens dysterkvistar

"Ökände brottslingen" Dembi är så deprimerad att hans rättegång har skjutits upp.

Undersökning 1: Bulgarerna är världens mest pessimistiska folk. Detta enligt universitetet i Kansas och Gallup. Normalt bräcker visst optimismen pessimismen världen över. Men bulgarerna är mer pessimistiskt lagda än afghaner och irakier, och i samma liga som medborgare i Zimbabwe, Egypten och Haiti. (Mest optimistiska är folk enligt studien i Irland, Brasilien, Danmark och Nya Zeeland.) Ungefär som förväntat alltså?

"Undersökning 2: Bara 38 procent av bulgarerna säger att de känner sig som européer. Detta enligt Nationella centrat för studerandet av den allmänna opinionen. Mest europeiska känner sig universitetsutbildade, sofiabor, välbeställda och högervridna. Minst europeiska känner sig bulgarer över 40, lågutbildade, småstadsbor, låginskomsttagare och personer som tillhör minoriteterna romer och turkar. Ungefär som förväntat alltså.

Än växer det!

(E) Jag hade inte ihjäl vinrankorna hurra! De växer åt alla håll och i allsköns välmåga. Åtminstone så länge de står ut med att inte sprutas med mystisk blå mineral för att slippa bli svampangripna, som de är vana vid från sin förre beskyddare. Av allt det som vi har planterat har en del torkat och falnat, men det mesta lever än så länge, peppar peppar. Några plommon lär det inte bli, för de var visst prydnadsträd. Och askarna var visst lönnar. Vinbärsblommorna äts visst upp av larver, men nå, bladen luktar i alla fall gott!

Livets små överraskningar

Ibland går det inte riktigt som man har tänkt. Ibland är det sol, ibland är det regn, ibland tappar man sin borrmaskin i dasset.

Buggemat

Present från Baba Dana

Det traditionella bulgariska köket är enkelt och högst njutbart. Till de viktigaste stapelvarorna hör vitt bröd, solrosolja och rundkornigt ris. På proteinsidan regerar naturell yoghurt, vit och gul ost, ägg, vita bönor samt torkad korv, en del inälvsmat och färs av fläsk- och nötkött. Paprika, tomat och lök, följt av squash och vitkål, står ut bland grönsakerna. Vintertid äter man mest inlagda grönsaker, utan socker i lagen. De mest använda kryddorna är kyndel (påminner om timjan), paprikapulver, mynta, vitlök, spiskummin, persilja och dill. Grillat är poppis.

Det bulgariska köket har många likheter med det turkiska, förutom att det senare är ungefär hundra gånger mer diversifierat. (Vi tycker mycket om bulgarisk mat och är helt sålda på turkisk.) Fyllda paprikor, dolmar, sallader och soppor hittar man också i Turkiet. Men några rätter verkar vara bulgarernas alldeles egna. Som Bop och pàrzheni tìkvichki:

Bop (bäst på vintern):
1. Blötlägg och koka vita bönor nästan mjuka. Inget salt!
2. Fräs hackad lök mjuk i mycket olja, ta tillfälligt bort grytan från plattan och rör i generöst med paprikapulver.
3. Lägg i bönorna och vatten efter smak, torkad mynta och kyndel (eller timjan). Om möjligt bitar av torkad paprika.
4. Koka alltihop tills bönorna är ordentligt mjuka, det gör inget om de blir lite sönderkokade. Salta först mot slutet.
5. Servera med bröd, och med massor av hackad persilja om man vill. Vi brukar också ställa fram fetaost - helst inte den sorgliga danska.

Pàrzheni tìkvichki (bäst på sommaren):
1. Skär squash/zucchini i skivor, ca 0,5 cm tjocka.
2. Vänd dem i mjöl blandat med salt.
3. Fritera i solrosolja tills de har fått fin ljusbrun färg.
4. Servera med en sås av massor av hackad dill, mycket vinäger, olja, pressad vitlök och salt. Samt naturell yoghurt och bröd.

Andra klassiker är taratòr, shòpska-sallad och så, förstås, bànitsa.

Dessutom ska bulgarerna vara bättre än turkarna på både yoghurt och ost. Våra (begränsade turkiska) erfarenheter stödjer detta påstående.

Tyvärr har många traditionella, ofta vegetariska, rätter försvunnit från de enklare bulgariska restaurangerna. Där gäller grillat kött och pommes. Men undantag finns, liksom till vår förtjusning Baba Dankas fårost, Miras vitkålsdolmar och Betkatas inläggningar. Vår egen bop är inte heller så dum.

Sofias kvällar

(N) Den nya Star Trek-filmen har fått bra kritik. Jag instämmer. Att dessutom få se den på en modern biograf för 40 kronor gör den inte sämre. Om man sedan lägger till en trevlig cykeltur genom en härligt doftande Södra parken (de många akacieträden blommar nu), dryga 20 grader i luften runt halvelva på kvällen och två snusande söta barn när man kommer hem... Vad kan man mer begära? Kanske en surfande fru? Nämen, titta - där sitter hon ju!

Sofia är trevligt på kvällen. Gator och parker känns trygga, ungdomsfylla finns inte på samma sätt som i Sverige. Kommunen har sparat in på belysningen i Södra parken men många, gamla som unga, är ute och promenerar, vädrar åsikter på en bänk eller bara är. Natten känns välkomnande här. När jag råkar komma hem sent med pendeltåget till Huddinge sommartid vill jag bort från stationen så fort som möjligt. Inte för att jag är rädd; det är helt enkelt inte kul med stora grupper av fulla ungdomar som mest skriker och välter cyklar.

Att bli full i Bulgarien är en privat angelägenhet och jag måste säga att jag gillar det. Jag har aldrig förstått varför det på så många svenska ungdomsfester är ett måste att gå ut "på stan" runt elva, även om festen är superskoj. På ett vidare plan upplever jag det som att svenskar ofta vill optimera sitt välbefinnande och strävar efter något bättre, även om de råkar ha det jättebra för tillfället. Här i Bulgarien finns i istället ordet кеф (kef), som i en svensk text skulle översättas som just välbefinnande. Ordet har dock ytterligare en dimension: ett permanent tillstånd där man lutar sig tillbaka och tillåter sig att må bra. Det ingår liksom att man inte behöver göra något. Som att till exempel avbryta en trevlig hemmafest för att gå ut på stan.