(N) Jag har åkt bil över många gränser. Att bli kontrollerad av västeuropeiska passmyndigheter som bulgarisk medborgare i början på 1990-talet var i det närmaste förnedrande. Att bli hotad med bagagekontroll om man inte mutade tulltjänstemannen vid den rumänska gränsen under samma tidsperiod var allt annat än kul. Eftersom jag också har rest till några halvdiktatoriska u-länder trodde jag att jag hade sett allt vad gäller ineffektivitet och obegripliga byråkratiska rutiner. Jag hade fel, visade det sig. Ett visst EU-land (Bulgarien) lyckas med konststycket att slå allt detta.
På gränsen mellan Turkiet och Bulgarien måste man först passera turkarna. Tre passkontroller, om jag minns rätt: först allas pass (samt mitt bulgariska ID-kort av någon anledning), sedan förarens pass och bilpappren, sedan allas pass igen. Jobbigt men hanterbart. Sedan kommer mina landsmän: först en övernitisk person som kollar allas pass riktigt länge och sedan räcker fram ett USB-minne. Som om det vore världens naturligaste grej liksom. När jag frågar vad jag ska ha det till säger han att jag får veta senare, men att jag ska vara noga med att inte tappa det. Rysligt nyfiken åker jag till nästa PVC-bås och lämnar pass och USB. Tyvärr får jag inte veta nu heller. Sen åker vi till nästa (mitt pass samt bilpapper samt USB-minne) och nästa (allas pass samt USB-minne) och nästa (USB-minne). När jag åker iväg hör jag ett "hörru". Men det kommer ju från samma bås!? Jag fattar ingenting, backar och märker att båset i själva verket är ett DUBBELBÅS. Med två luckor alltså. Och kvinnan i lucka nummer 2 vill OCKSÅ ha USB-minnet. Till sist får vi lämna USB-minnet till en glad kvinna som säger "nu är det klart". Jag vill inte riktigt våga tro det, så jag frågar en gång extra innan vi äntligen åker iväg.
Detta är alldeles sant. Men det bästa har jag sparat till sist: Enligt min kollega Yasen, som jag nämnde detta för, är anledningen till USB-minnet att de olika båsen vid gränsen har ett gemensamt datasystem men saknar ett gemensamt datornät. Så i stället för att köpa 100 meter nätverkskabel och effektivisera bort ett par-tre tjänster väljer man alltså att uppdatera varje dator för sig med hjälp av USB-minnet.
fredag 1 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar