Grisslakt

Känsliga läsare varnas. På promenad i Stoynovskotos vintersol mötte vi ett grisslaktarlag i färd med att traditionsenligt tillreda två nyligen slaktade grisar. Vi bjöds in att titta närmare och gjorde så med en blandning av nyfikenhet och lätt avsmak. Coolt att kunskapen lever kvar. Barnen bjöds på en bit avskuret grisöra och smakade tappert. Vi stora kom undan med att meddela att vi inte äter kött (vilket är bara nästan sant). Kolla in blåslampan som grisen bränns med för att förberedas för renskrapning.




Dagen därpå åt Ruben en avlång grillad köttfärsbiff, en kebapche. Han frågade vilket kött den var gjord av - ko och gris - varpå han konstaterade att han inte tycker så mycket om griskött. Ruben är vanligtvis totalt oblödig, men de döda grisarna (tidigare har vi matat en av deras fränder med äpplen) gjorde intryck.

Nedan är det istället rakía som är under tillverkning, dvs. bulgariskt brännvin, i det här fallet gjort på avlånga plommon, slivi. Väldigt många bulgarer gör egen rakía, just den här, fast av äldre datum, är den enda hemgjorda som vi har smakat på som har varit riktigt god, uppvärmd och smaksatt med honung.