Det här är marknaden i stadsdelen Iván Vazov. Vitkålen säljs från skåpbilar, pumporna i högar på andra sidan gatan (där såldes tidigare vattenmeloner i massor). Här handlar jag grönsaker, nötter och flingor och övar bulgariska. Jag kan massor av artighetsfraser och kan köpa si och så mycket av karfiól, patladján, jábalki, pras, chésan eller vad det nu kan vara. Och jag är expert på att säga att jag inte vill ha påse (för jag har med mig egna av jute) och det är så roligt att se att de nästan alltid blir lika förvånade.
Bulgarerna är jättebra på småprat och det är ofta trevligt och lite puttrigt att handla på marknaden. Om jag säger att jag kommer från Sverige får jag berätta allt (jag kan) om vad jag gör här och så vidare. Och det gäller inte bara marknaden. Nikolay snackar vattenlösningar med taxichaufförerna (vi har vattenproblem vid sommarhuset), jag har diskuterat pensioner (pyttesmå) med tanter på spårvagnen och allt möjligt med några av de andra mammorna utanför barnens gympasal. Fast då lyssnar jag mest, för de pratar så fasa fort.
4 kommentarer:
Nu måste jag fråga dig Elisabet, hur och när har du lärt dig att prata så mycket bulgariska?
undrar nyfiken - och imponerad - Ingrid
Oj, nä, ni får inte tro att jag kan Så mycket! Jag kan bara enkla fraser, läste 4 poäng på universitetet när Ruben var bebis, fast jag kan också lite specialord som har att göra med grönsaker, barnuppfostran och gymnastiktrick.
Däremot har jag accepterat att min bulgariska är tämligen usel och pratar på ändå, alternativt så låtsas jag att jag förstår (läskigt vad bra man kan bli på det...). På dagis ler fröknarna oftast men har samtidigt en rynka mellan ögonen eftersom de inte har den blekaste om vad jag försöker säga. Jag har också blivit skrattad åt på apoteket. Smällar man får ta, liksom.
Haha! Då förstår jag lite bättre. De fyra poängen på universitetet måste ha varit en bra början iallafall, det verkade lite väl språkgeni-mässigt om du bara hade "snappat upp" på plats hur man köper frimärken och så. Jag är iallafall fortsatt imponerad.
Gymnastiktricksbulgariska måste förresten vara kul att drämma till med när de minst anar det!
För egen del misstänker jag att jag gjort bort mig ordentligt på koreanska genom att glatt säga "Hej då!" när jag träffat folk för första gången, som om jag tänkt vända på klacken och gå min väg. Oerhört oartigt! Jag trodde naturligtvis att jag sa hej/goddag men nyanserna är svåra och jag fick så konstiga reaktioner att det måste blivit rejält fel någonstans. Men det bjuder jag på.
Jag tycker inte att det låter så jättekonstigt om du vände på Hej och Hej då - i alla fall inte om koreanska är så där intonationsrikt som vissa andra asiatiska språk.
Själv hade jag nog trott att jag skulle snappa upp mer bulgariska helt automatiskt än vad jag har gjort. Jag lär mig allt fler substantiv, men verbböjningarna får jag inte till.
Läste förresten om era nattmanglingar. Jag minns och lider med er. Håll ut och krya på er!!!
Skicka en kommentar