Bland snöknarr och råttbajs

Vi har varit i stugan igen. När vi kom var det minusgrader inomhus och råttbajs i servisen. (Råttorna ska få ett eget inlägg.) I sovrummet gick det bra att få upp värmen med en varmluftsfläkt som vi tagit med från Sofia. Men i vardagsrummet/"köket" finns en tokhungrig öppen spis som med omedelbar verkan forslar all genererad värme ut i världsrymden. Vi bar upp gamla vedspisen från nedervåningen - som vi inte använder - och monterade den framför öppna spisen. Det blev faktiskt lite bättre; efter några timmar av nära rökförgiftning kom vi upp i åtta plusgrader. Ungarna värmde sig med Twister.



Det verkar vara så att en tredagars stugvisit under vinterhalvåret innebär lite drygt hälften packning/åkning/fixning/eldning/uppackning/tvättning (precis allt stinker big time av rök efteråt). Den andra knappa hälften kan förhoppningsvis vikas åt vandring, lek och bergsskådning. Den här gången hann jag också lära mig precis hur snabbt syntetstrumpor kan smälta över kalla tår nära en varm kamin och Nomi körde bulgariska racerkälken i högsta fart in i staketet. Gissa om den är bra i balkanbergens backar! På bilden nedan visar hon hur man kan åka på kälken. Man kan också sova middag på den, men då ligger man på rygg och är rätt ynklig när man vaknar.

Vi bjöds på kaffe i solen på gården hos åsnan Marcos husse och matte. Marco välte sockerskålen och slickade Nikolay blöt på ryggen, hundkompisen Nixon åt upp alla kakorna. På kvällen fick vi komma tillbaka på middag; allt hemgjort och mycket välsmakande. Vi kan säga många mindre smickrande saker om bulgarerna som folk, men ett av flera framträdande drag tycks vara deras gästfrihet. Det får vi inte glömma.