Spagat, tills vidare

Nomi hänger inte så mycket som storebror, men hon studsar, böjer och sträcker sig i alla riktningar, balanserar, leker Jätte och dvärg, kullerbyttar. En betydande del av träningstiden gosar hon med klubbens kaki, storasystrar; det vill säga de mer normalstora gymnasterna. Hennes tränare heter Milèna och är superduper. (Det är förresten Rubens också, Ilìa, superduper alltså.)

Malka moma

Lilla flicka (klicka för att lyssna!)

Upp och ned, tills vidare

Gymnastiksalen ska ju renoveras, snart, men när? Det vet inte ens tränarna. Kanske stänger de nästa vecka, kanske veckan efter det? Sen blir det utspridd träning i helt andra delar av stan. Hur länge? Jasså, ett år? Alltså två. Och när salen är färdig har nästan alla gymnaster för länge sedan sökt sig till andra klubbar, liksom tränarna.

Kunde man inte renovera en del i taget, så att man kunde behålla åtminstone en begränsad verksamhet? De andra gymnastikföräldrarna ser ut som frågetecken. Gogos mamma säger "Men det här är ju Bulgarien!"

Ruben hänger så länge han kan.

Passa på

Vi beställde sandaler på nätet, Nomi fick välja färg. Det gjorde hon, och sa sen torrt:

- Jag vill också ha en cykel.

Lite så här, fast mycket mer?

(E) Idag är det Velikden, påskdagen. Man målar och äter ägg - men krockar dem först mot varandra. Den vars ägg är helt på slutet blir boràk, ungefär brottare. Man äter också choklad(ägg) och, viktigare, kuzunàk. Kuzunàk är ett vetebröd med mycket ägg och citron i, socker på toppen. Många bakar själva, andra köper. I Sverige gör vi den av naturliga skäl själva, men i år ville vi testa köpt. Betkata står för den hembakade.

Köpet blev en upplevelse som fick mig att undra om det var en mild fläkt av hur det var att handla här under de svårare kommunist- och postkommuniståren.

Kön ringlade lång och den ringlade långsamt. Ordningen var god, men viss oro uppstod varje gång som någon gick förbi kön för att "bara" köpa bröd - och ibland fick göra det, ibland inte. Efter 40 minuter spreds nyheten att de stora kuzunàkerna var slut, kanske fanns det små kvar. Den prydliga kön upplöstes genast delvis, varpå ett antal försigkomna från den bakre änden plötsligt stod framme vid luckan för att de "bara" skulle ha små kuzunàker. Oron spred sig ytterligare.



För några månader sedan hade jag förmodligen blivit utan kuzunák, trots att jag stod relativt nära luckan. Men något litet har jag hunnit lära mig under mina många marknadsbesök. Följaktligen blev jag en av dem som gick därifrån med ett antal kuzunàker, av den mindre sorten.

Men som sagt, en mild fläkt. Eftersom bagaren numera inte lyder under central planering och eftersom det inte är nödår (om än finanskris) kunde man efter någon halvtimme åter se kunder lämna platsen med fullstora kuzunàker. Det såg vi från parken där vi provsmakade.

Grodfest

(N) En del av Södra parken har hela våren varit översvämmad av smältvattnet från berget Vitosha. Grodorna är glada för detta eftersom det har gett dem möjlighet att ha party. Jag smygfilmade dem för snart två veckor sen och idag hörde vi att de fortfarande är igång. Starkt jobbat. Filmen är inte så mycket att titta på, men man kan ju lyssna.

Barnarbete

Vi hade aldrig gått i mål i helgens planteringsrace om det inte varit för vår arbetshäst Ruben. Han hämtade gödsel och verktyg (trädgården är stor), sprang och satte på/stängde av vattnet, hackade sönder lerklumpar och planterade ett av plommonträden nästan helt själv. Vi hade mutat honom med en liten hacka och med den passade han dessutom på att gräva ett dike där den nya vattenledningen ska gå till tomtgränsen.



Nomi mutade vi med en planteringsspade. Den lekte hon med i en kvart, sen hoppade hon på studsmattesängen, lekte Rödluvan och knådade trädgårdslera resten av tiden (när hon inte skrek och tjöt för att hon hade skallat brorsan på näsan eller bitit in sitt tandkort i hans lår). Jo hon la faktiskt mycket noggrant gräs runt ett par vinrankor; Nomi tror på kvalitet före kvantitet.



Nog för att det är väldigt gosigt med riktigt små barn, men det är inte heller fy skam med såna som börjar klara av att rå sig själva lite då och då.