Stóynovskoto, del 1

Vi har ett hus i Balkanbergen, på bulgariska Stára Planiná. Det ligger smack mitt i Bulgarien, tre timmars bilväg från huvudstaden Sofia (en av timmarna går åt till att ta sig ut från stan; Sofia behöver trängselavgifter). Man passerar så småningom Troyán, en rätt sömnig stad med 30 000 själar och diverse mindre industrier. Därefter söderut in bland bergen, genom lilla byn Chérni Ósam och så långt att vägen hinner bli riktigt dålig. Det tar inte så lång tid. Byn heter alltså Stóynovskoto (det tog mig en månad att riktigt lära mig det efter att vi köpt huset) och hör till Chérni Ósam. Det är tur, för i Stóynovskoto finns blott en affär med sparsamt utbud och tillhörande servering som erbjuder öl, sprit samt pommes frites och grillade biffar till den som orkar tjata tillräckligt länge.


Det är en vacker plats! Bergen är kulliga och skogbeklädda och bäddar lätt in en naturromantiker i behaglighet. Stóynovskoto gränsar till Central Balkan National Park och naturreservatet Sténeto, nyligen upphöjt till Natura 2000-område. Här bedrivs också skogsbruk, en del helt säkert illegalt för vi hör ibland lastbilar nattetid. På sluttningarna växer en del gran, men framför allt är det lövskog. Balkanbergen rymmer några av Europas största bokskogar, dessutom finns en hel del lind, ask, avenbok, hassel, valnöt, aplar och plommonträd. Bergen och träden påverkar förstås klimatet; här är ständigt några grader svalare än på slätten.


Närmare samhällena är en del av marken grästäckt, betad sedan många år av får och getter som vallas fram och tillbaka varje sommardag. På 1950-talet var de mellan 12 och 15 tusen, numera ett mer blygsamt antal. I skogarna finns inte bara vildsvin, hjortar och räv, utan även gott om björn, men här hörs inga krav på att decimera beståndet även om tjuvjakt förmodligen förekommer.


De betande djuren samsas med planterade plommonträd, slivi, som utgör grunden för bulgarernas eget brännvin; rakía (fast rakía kan också vara gjort av vindruvor). Bland gräset och längs vägarna växer cikoria, johannesört, mynta, rödklint, prästkrage, högväxta vita tistlar, björnbär och allt möjligt annat. Bland blommorna fladdrar och surrar det, insektslivet är alldeles betagande för den som är lagd åt det hållet. Särskilt oändligt tycks antalet varianter av gräshoppor vara, nattetid avbytta av vårtbitare. Och genom alltihop flyter floden Cherni Ósam, som numera lever en blygsam tillvaro sedan vattnet från bergen letts i rör under marken ner till människorna på slätten. Det går i alla fall att bada där.

Gasljusning?

Senaste nytt är att gasen kan vara tillbaka inom några få dagar. Bulgarien har klarat sig förhållandevis bra på sina reserver. Några fabriker och skolor har stängt tillfälligt, spårvagnarna är kalla och på dagis har storbarnen flyttat in till småbarnen, men bara i kuststaden Bourgas är invånarna helt utan uppvärmning.

Vårt hus värms visst med olja nu. Vi har runt 16 grader hemma och varsin extra tröja, extra täcken på sängarna. Värmefläkten har vi bara behövt sätta på ett par kortare stunder. Men våra farhågor om det lokala krisbeteendet verkar stämma. Antalet elfel har ökat med 20 procent sen gasen försvann och i går kväll brann en elkabel i vårt hus p.g.a. för hög belastning. Vi har svårt att tro att en enda värmefläkt per lägenhet utöver det normala kan åstadkomma kabelbrand. Tyngre - eller numerärt större - artilleri har nog varit inblandat.

Ruben och Nomi har en väl fungerande idé om vad man kan göra. Man tar ett väldigt litet hus, kanske ett som man har fått av jultomten, och stoppar in i sitt stora hus. I det lilla lilla huset är det lättare att få upp värmen.

Mer om gasen

(E) Fjärrvärmen var bara borta ett tag, nu är elementen varma igen även om det inte verkar vara samma sprutt i dem som förut. Vi har 18 grader hemma, ingen köldknäpp precis (värmebölja i förhållande till senaste stugbesöket). Men av vad vi hör reagerar folk på samma sätt som Nikolay minns från vattenransoneringarna på 80-talet, då vattnet sattes på några få timmar per dygn: När det som ska ransoneras väl finns, då slösar man. När vattnet var på passade man på att tvätta sina balkonger, nu sätter man på alla värmekällor på max i väntan på att de, kanske, ska stängas av. Gamla släktingarna har uppmanat oss å det strängaste att dra upp elementen och sätta på värmefläkten "så att inte barnen fryser!!!". Men barnen fryser ju inte? "Vrid på ändå!"


Bulgariens president Georgi Parvanov (lite frusen på bilden ovan) har sagt att landet klarar sig 100 dagar på sina reserver, men det under förutsättning att man sparar. Men hur ska man få folk att spara? Man skulle kunna höja priset på de knappa reserver som nu finns, det hör till grundkursen i nationalekonomi, men det verkar inte förekomma i diskussionerna. Inte ens på längre sikt diskuteras effektivisering, utan istället att man måste utöka lagringsmöjligheterna och helst hitta någon annan väg för gasen.

Hoppsan

(N) Nu är vi utan fjärrvärme! Ukrainas och Rysslands gasgräl har nu blivit även Bulgariens bekymmer. Tursamt nog är det rätt varmt idag (strax under noll), men vår gamla betongbunker lär snart bli kall. Jag jobbar hemma idag eftersom kontoret brukar vara kallt även med heta element.

Förhoppningsvis är värmen endast avstängd under de varmaste timmarna på dygnet. Bulgarien har gasdepåer som räcker ett tag, men bara om folk är sparsamma. Något som bulgarer tyvärr är rätt kassa på... Så länge vi har el är det egentligen inga större bekymmer: vi har en varmluftsfläkt och varmvattenberedare för kriser som denna. Problemet är att vi inte är de enda som äger varmluftsfläkt och varmvattenberedare och att Bulgariens elförsörjning sedan EU-inträdet är stympat. Ett av villkoren för att få komma med i EU var att två av landets fyra kärnkraftsreaktorer stängdes av; de var för osäkra, ansåg man. Att kärnkraftsverket sedan de första kontrollerna har genomgått en ordentlig upprustning dög inte. Efter upprustningen uppfyller kärnkraftverket de strängaste internationella säkerhetskraven och det har inte förekommit några som helst incidenter. Min gissning är att om det som drabbat svenska kärnkraftverk de senaste året hände här skulle EU kräva att alla bulgariska reaktorer omedelbart stängdes av.

Enligt klausul 36 i avtalet för EU-inträde kan Bulgarien sätta igång reaktor 3 och 4 om det blir kris. När landet i går tog upp detta med EU var dock reaktionen nästan cynisk:

-Visst, vi kan diskutera detta med reaktor 3 och 4, men blanda inte ihop begreppen. Detta har inget att göra med gaskrisen!

Det är inte lätt att vara en andra klassens EU-medlem...

Boktips

(E) Inte särskilt många bulgariska böcker har översatts till engelska, men här är en som jag Verkligen kan rekommendera: Natural Novel av Georgi Gospodinov. Det är en roman om en man och hans skilsmässa, men en löst sammansatt och lite bisarr historia, inte alldeles lättsmält men inte heller tung och svår. Jag lånar gärna ut den när vi kommer hem.


Förresten, om någon springer på Wild Tales av Nikolai Haitov så kan jag via Nikolay rekommendera den också (och sen vill jag jättejättegärna låna!).

Informatio...nä

Picasso är i stan, eller i alla fall en del av hans verk. Utställningen hade premiär för ett par veckor sen och vi var riktigt sugna på att gå - det skulle dessutom bli vårt första besök på Nationella muséet för utländsk konst. Enligt hemsidan var det öppet igår fredag. Fast när vi kom dit efter lång bussväntan, många hållplatser och lång promenad i snålblåsten var det naturligtvis ordentligt igenbommat. På dörren satt en lapp med uppgift om att det skulle vara öppet den tredje och fjärde januari, dvs. idag och i morgon (inget om vilka dagar det var stängt). Tursamt nog lyckades vi plocka ner en magnifik istapp på väg hem, vilket dämpade besvikelsen.

Idag visste vi med oss att ringa och fråga om det var öppet.

- Nej.
- Men på dörren står att det ska vara öppet just i dag?
- Ja men det ÄR stängt!

Slut.

Chestíta nóva godína 2009!

Gott nytt år! Vi hoppas att det bjuder på hälsa, medmänsklighet, förnuft och vatten vid stugan. I Sofia var det stor kommers inför nyårsfirandet, större än inför juldagarna. På stan såldes pynt i mängder - rabatterat julpynt trodde jag (E), men det var istället julpynt konverterat till nyårspynt. I saluhallen smög en tomte omkring och tog kort. I mataffären tog brödet slut och kunderna flockades kring de tomma lådorna med oroliga uppsyner. Brödets betydelse i Bulgarien kan inte underskattas (ändå är utbudet fantastiskt enformigt). Vi hittade någons avlagda bröd på en hylla och höll sen hårt i det för att inte riskera att det snattades från kundvagnen. Åtgången var mindre på de styckfrysta smågrisarna som redan på håll luktade av formalin.

Vi firade kvällen med våra vänner från barnens gymnastik och insåg att vi ännu har mycket att lära om bulgariska seder och bruk. Eftersom nyårsafton är en så stor affär här var vi självklart uppklädda. Det var inte de, alls. De hade fina presenter till barnen, Nomi fick en riktig prinsessklänning som Zhelia sytt. Vi hade inga presenter, alls - tyckte att det räckte med julklappsutbytet i förra veckan - utöver mat och dryck som vi tagit med och en chokladkartong som förblev oöppnad. Barnen fick äta medan vi vuxna satt och tittade på, först sen satte sig värdparet och det var vår tur. Jag åt färdigt på en kvart, värdparet smååt under de närmaste två timmarna, ackompanjerade av videofilmer från gamla semestrar. Sen dröjde det en evighet under vilken barnen droppade av och så slog klockan tolv varpå vi tittade på fyrverkerierna genom fördragna spetsgardiner. Kvällen var trevlig, men präglades utan tvekan av vår sociala handfallenhet.

Denna morgon har vi daskats i ryggen av barnens survachki, vilket ska ge hälsa, hoppas vi. Ruben har gjort sin själv på dagis. God fortsättning!