måndag 12 januari 2009
Stóynovskoto, del 1
Vi har ett hus i Balkanbergen, på bulgariska Stára Planiná. Det ligger smack mitt i Bulgarien, tre timmars bilväg från huvudstaden Sofia (en av timmarna går åt till att ta sig ut från stan; Sofia behöver trängselavgifter). Man passerar så småningom Troyán, en rätt sömnig stad med 30 000 själar och diverse mindre industrier. Därefter söderut in bland bergen, genom lilla byn Chérni Ósam och så långt att vägen hinner bli riktigt dålig. Det tar inte så lång tid. Byn heter alltså Stóynovskoto (det tog mig en månad att riktigt lära mig det efter att vi köpt huset) och hör till Chérni Ósam. Det är tur, för i Stóynovskoto finns blott en affär med sparsamt utbud och tillhörande servering som erbjuder öl, sprit samt pommes frites och grillade biffar till den som orkar tjata tillräckligt länge.
Det är en vacker plats! Bergen är kulliga och skogbeklädda och bäddar lätt in en naturromantiker i behaglighet. Stóynovskoto gränsar till Central Balkan National Park och naturreservatet Sténeto, nyligen upphöjt till Natura 2000-område. Här bedrivs också skogsbruk, en del helt säkert illegalt för vi hör ibland lastbilar nattetid. På sluttningarna växer en del gran, men framför allt är det lövskog. Balkanbergen rymmer några av Europas största bokskogar, dessutom finns en hel del lind, ask, avenbok, hassel, valnöt, aplar och plommonträd. Bergen och träden påverkar förstås klimatet; här är ständigt några grader svalare än på slätten.
Närmare samhällena är en del av marken grästäckt, betad sedan många år av får och getter som vallas fram och tillbaka varje sommardag. På 1950-talet var de mellan 12 och 15 tusen, numera ett mer blygsamt antal. I skogarna finns inte bara vildsvin, hjortar och räv, utan även gott om björn, men här hörs inga krav på att decimera beståndet även om tjuvjakt förmodligen förekommer.
De betande djuren samsas med planterade plommonträd, slivi, som utgör grunden för bulgarernas eget brännvin; rakía (fast rakía kan också vara gjort av vindruvor). Bland gräset och längs vägarna växer cikoria, johannesört, mynta, rödklint, prästkrage, högväxta vita tistlar, björnbär och allt möjligt annat. Bland blommorna fladdrar och surrar det, insektslivet är alldeles betagande för den som är lagd åt det hållet. Särskilt oändligt tycks antalet varianter av gräshoppor vara, nattetid avbytta av vårtbitare. Och genom alltihop flyter floden Cherni Ósam, som numera lever en blygsam tillvaro sedan vattnet från bergen letts i rör under marken ner till människorna på slätten. Det går i alla fall att bada där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar