Grönsaksprat

Det här är marknaden i stadsdelen Iván Vazov. Vitkålen säljs från skåpbilar, pumporna i högar på andra sidan gatan (där såldes tidigare vattenmeloner i massor). Här handlar jag grönsaker, nötter och flingor och övar bulgariska. Jag kan massor av artighetsfraser och kan köpa si och så mycket av karfiól, patladján, jábalki, pras, chésan eller vad det nu kan vara. Och jag är expert på att säga att jag inte vill ha påse (för jag har med mig egna av jute) och det är så roligt att se att de nästan alltid blir lika förvånade.

Bulgarerna är jättebra på småprat och det är ofta trevligt och lite puttrigt att handla på marknaden. Om jag säger att jag kommer från Sverige får jag berätta allt (jag kan) om vad jag gör här och så vidare. Och det gäller inte bara marknaden. Nikolay snackar vattenlösningar med taxichaufförerna (vi har vattenproblem vid sommarhuset), jag har diskuterat pensioner (pyttesmå) med tanter på spårvagnen och allt möjligt med några av de andra mammorna utanför barnens gympasal. Fast då lyssnar jag mest, för de pratar så fasa fort.

Дядо мраз - Dyado Mras

Nikolay och barnen äter clementiner och sjunger bulgariska julsånger. Jag har köpt en julsångs-cd åt ungarna och det visade sig att de redan kan flera från dagis. Gissa om Nikolay är stolt och sentimental. Fast egentligen är de en del ursprungligen inte julsånger, utan sånger om det nya året och Dyado Mras (Farfar Frost). Den västerländska julen tar allt större plats och några av de gamla sångerna har fått ny text; Dyado Mras har förvandlats till Dyado Koleda (Farfar Jul). Men än så länge väger nog nyårsfirandet tyngst och oavsett vilket är julens annalkande mindre påtaglig i de offentliga rummen här jämfört med i Sverige.

Vi är inte så juliga av oss och tycker att det är ganska skönt. (Barnen får sitt lystmäte för på dagis är det full jul-hallaballoo inklusive minst en julgran i varje rum.) Eftersom det är ljusare här - solen når högre på himlen och går ner en stund efter fem - längtar vi inte heller efter levande ljus och mys på samma sätt som hemma. Fast vi kommer nog att sakna luciafirandet därhemma och att missa familjen Magnusson/Kvisths fenomenala adventsfika är definitivt ett avbräck. Vi får göra så gott det går på egen hand.

Balkanpolitik 2: typfallet Boyko Borisov

(N) Boyko alltså... Han är en före detta karriärsmilis (som polisen hette under kommunisttiden), sedermera polis. Under 1980-talet var han landslagstränare för Bulgariens karatelag och disputerade vid milishögskolan. Under vilda österns 1990-tal drev han ett företag för personligt beskydd och var bl.a. personlig livvakt åt Bulgariens ex-kommunistdiktator Todor Zjivkov. En hård kille, med andra ord, vilket med all tydlighet framgår av bilden. Om honom sägs följande: "Boyko har redan varit på Mars. Därför finns där inget liv." Och hans smeknamn är Bati Boyko (Storebror Boyko). Det säger väl allt...

Han valdes till borgmästare 2005 för att han lovade bli kvitt a) kriminaliteten och korruptionen och b) Sofias enorma sopproblem, utan att lyckas. Och (detta är en personlig åsikt), han har lyckats förvandla Sofia till ett stinkande avgasinferno.

När det gäller detta med kampen mot brottsligheten har jag väldigt svårt att förstå hur folk tänkte när de valde honom. Under 90-talet var Borisov nämligen kompis med många av de stora grabbarna (jag menar stora som i Tony Soprano-stora), och delade t.ex. kontor med Mladen Mihalev-Madjo. Den sistnämnde är en (aldrig dömd) ledare för en del av den så kallade brottarmaffian på 1990-talet och bor numera i Schweiz. (Brottarmaffian var före detta aktiva brottare (!) som sysslade med utpressning, narkotikasmuggling, bilstölder, etc.) Hur kan man tro att Boyko kan stävja brottsligheten...?

Sist men inte minst: för ungefär en månad sedan uttalade sig Borisov om den turkiska minoriteten. I en tydlig flört med extremhögern sa han att alla turkbulgarer borde byta till bulgariska namn. Det bör finnas förtryckta listor med bulgariska förstanamn (vad nu det är...) som föräldrarna kan välja från för sina nyfödda, och vuxna turkbulgarer som inte vill byta namn får helt enkelt flytta "hem" till Turkiet. Jag hoppas att han inte blir vald till någon ännu viktigare post! Tyvärr är han extremt populär här...

Balkanpolitik 1

(N) Det är roligt (och lite otäckt) att försöka följa den politiska debatten här. Roligt därför att den bedrivs på sandlådenivå och otäckt därför att politiker förstås har mycket att säga till om. I själva verket är det inte mycket till debatt, egentligen. Ett typiskt exempel är det pågående käbblet mellan socialisterna Stanishev (premiärminister) och Parvanov (president) samt Sofias omnipotente borgmästare Borisov (businessorienterade högerpartiet GERB). Inget (och jag menar verkligen inget) handlar om sakfrågor, utan uttalandena är i stil med "Borisov ska hålla tyst för han förstår sig inte på politik, eller något annat för den delen", varpå Borisov svarar "Det var dumt av mig att ge mig in i denna debatt, den är på alldeles för låg nivå (!). Jag tänker aldrig mer debattera med Stanishev/Parvanov!". För att dagen efter återigen ge sig in i ordduellen. Texten ovanför huvudingången till Bulgariens folkförsamling (se bilden) är ironiskt nog den bulgariska översättningen av det klassiska latinska Virtus Unita Fortior - enighet skapar styrka. Något för politikerna här att tänka mer på?

När jag tänker efter: Borisov förtjänar faktiskt ett alldeles eget inlägg. Så det får han i morgon!

Rosa drömmar

- Jag mår så bra i Bulgarien, så jag har nästan glömt vad alla färger heter på svenska!

Så sa Ruben i dag. Fast en färg minns han definitivt, och det är rosa. Rubens favoritfärg som liten plutt var rosa (och så allt med glitter), hans första cykel vid treochetthalvt var rosa (han valde). Men så som av ett trollslag skulle allt vara mörkt och coolt och täckt av Spiderman. Ruben hade förstått vad som är okej och Definitivt Inte okej när man är kille.

Här ligger landet annorlunda. Bulgarisk barnuppfostran är i och för sig så könsuppdelad att vi hyfsat genusmedvetna svenskar nästan gråter när vi tänker på det. Men på Rubens avdelning är de bara två killar och fem tjejer, av rosa typ. Det vill säga, det finns inget killgäng i närheten som kan sätta mallen. Samtidigt har lillsyrran fått rosa tokhårt på hjärnan och det verkar som att frestelserna har blivit för många och längtan för stor. Ruben vill också! Han vill vara musklig och cool och lagom glittrig och rosa, samtidigt. En blekrosa tröja har han fått av morfar - av killmodell faktiskt, men i jakten på den höll expediternas ögon på att trilla ut ur sina hålor när jag uppgav vårt ärende. En till, cerise med grön glitterstjärna på, ligger i ett skåp och väntar på julafton, handskarna hittade vi nu i helgen. Om Filippa (en av dagistjejerna) säger, igen, att killar inte får gilla rosa vet Ruben precis vad han ska säga: Ne e vjarno! Det är inte sant!

Färgjämlikhet åt alla!

Frukttävling utlyses

(N) Vi såg ett träd med dessa frukter vid stugan i somras. De var gröna, så vi trodde att de skulle ändra färg så småningom. Men nej, bilderna är tagna i november och frukterna är fortfarande lika gröna! Vi är sååå nyfikna på vad det kan tänkas vara för träd och om frukterna (eller barken, vad vet jag?) har någon funktion annat än en sötaktig doft (frukten, alltså). Så vi utlyser en tävling, fast utan fysiska priser. (Vi orkar inte med mera postbråk, se tidigare inlägg...) Den som vinner får helt enkelt äran.

P.S. OBS! Det är inte ett äpple.

Vinterväghållning

(N) Lite tröst åt alla svenskar som är missnöjda med hur kommunen sköter sig -- det är värre här! Det har inte snöat sedan i lördags men fram till idag, måndag, verkar det ansvariga kommunala bolaget (kanske borgmästarens kusins firma?) inte ha gjort mer än att ploga och salta de stora vägarna. De små är farbara med bil men i princip inte med cykel. Och trottoarerna... Fotgängare och cyklister är inte lika fina som bilister, verkar det som. (Men vänta: tänk om politikerna har kommit fram till att bilister helt enkelt tjänar mer och därmed betalar mer i skatt? Och därmed borde ha bättre kommunal service? Nej förresten, det är så många som kör nästan nya Mercedes S500 här i Sofia. Och de grabbarna har nog inte deklarerat många av sina leva, för då hade landets BNP varit betydligt högre.)

Den första bilden visar min väg till jobbet genom södra parken. Det är exotiskt att cykla till jobbet här och jag (kanske) har lyckats övertala en av mina trendigare och sportigare kollegor att testa! Hurra! De förälskades bro (ja, det brukar vara pusskalas här varma sommarkvällar), på nästa bild, var Riktigt Hal idag. Och på tal om bilar: kolla in kön under bron! Det är lätt att känna sig lite överlägsen, fast de får bättre kommunal service och troligen inte fryser. På den näst nedersta bilden leker barnen på mitt gamla dagis. Vi plankade in i lördags och de lekte i samma tågset som jag när jag var liten. Jag blir nästan gråtmild! (Fascinerande dessutom att tågen har hållit så länge.) Tågen syns i bakgrunden på det nedersta fotot.