- Jag mår så bra i Bulgarien, så jag har nästan glömt vad alla färger heter på svenska!
Så sa Ruben i dag. Fast en färg minns han definitivt, och det är rosa. Rubens favoritfärg som liten plutt var rosa (och så allt med glitter), hans första cykel vid treochetthalvt var rosa (han valde). Men så som av ett trollslag skulle allt vara mörkt och coolt och täckt av Spiderman. Ruben hade förstått vad som är okej och Definitivt Inte okej när man är kille.
Här ligger landet annorlunda. Bulgarisk barnuppfostran är i och för sig så könsuppdelad att vi hyfsat genusmedvetna svenskar nästan gråter när vi tänker på det. Men på Rubens avdelning är de bara två killar och fem tjejer, av rosa typ. Det vill säga, det finns inget killgäng i närheten som kan sätta mallen. Samtidigt har lillsyrran fått rosa tokhårt på hjärnan och det verkar som att frestelserna har blivit för många och längtan för stor. Ruben vill också! Han vill vara musklig och cool och lagom glittrig och rosa, samtidigt. En blekrosa tröja har han fått av morfar - av killmodell faktiskt, men i jakten på den höll expediternas ögon på att trilla ut ur sina hålor när jag uppgav vårt ärende. En till, cerise med grön glitterstjärna på, ligger i ett skåp och väntar på julafton, handskarna hittade vi nu i helgen. Om Filippa (en av dagistjejerna) säger, igen, att killar inte får gilla rosa vet Ruben precis vad han ska säga: Ne e vjarno! Det är inte sant!
Färgjämlikhet åt alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar