Effektiv primärvård

(N) Som en blixt från klar himmel fick Nomi hög feber igår natt. När jag la henne vid nio var hon som vanligt, men runt elva hörde jag henne stånka - 39,2 grader. Natten gick bra och på morgonen var hon pigg och hade runt 38.

Men vid lunchtid idag gick det undan. Helt plötsligt hade hon 39,8 och var ganska medtagen. (Hon pekade på sitt ben och sa, bl.a., att där fanns ett rosa rör. Men det räckte tydligen inte!?) Jag tänkte att jag inte vill vara med om detta på natten utan att veta att det inte är något allvarligt, så jag googlade en privat klinik i närheten. Efter ett telefonsamtal fick jag veta att det visst går att undersöka Nomi där, trots att vi inte har gått igenom den tidsödande proceduren med att skaffa tillfälliga personnummer åt barnen. Dessutom var det ingen kö!

Väl på den fräscha kliniken fick jag sätta mig utanför ett mottagningsrum. Efter fem minuter kom en proffsig och erfaren läkare som direkt fick Nomis förtroende. Undersökningen tog max tio minuter och vi fick sedan lämna in medhavt urinprov. (Nomi skrämde oss med njurbäckeninflammation när hon var mindre...) Ner till labbet, upp till receptionen för att betala SEK 25 för urinprovet, ta varsin smörgås och aprikosjos och invänta resultatet. Som var klart på 20 minuter!

Läkarens diagnos: Nomi har en virusinfektion i de övre luftvägarna. Ingen fara med andra ord. Van som jag börjar bli vid den svarta ekonomin här frågade jag läkaren (på tu man hand) vad jag är skyldig.

- Men ni fick ju en lapp av mig? Det är bara att betala i receptionen!

Hela besöket, inklusive urinprov, gick på ca SEK 175 och tog ungefär en halvtimme. Från det att jag satte mig framför datorn för att kolla upp kliniken tills jag satt hos läkaren tog det också en halvtimme, inklusive påklädning av två barn, packning av en väska (hade förberett mig på ett långt besök) och en felkörning. Och bland dessa 175 kronor fanns inte en enda bulgarisk skattekrona!

En liten reflektion: Varför känns detta lyxigt? Borde det inte vara en självklarhet även för Sverige? Priset skulle ju kunna vara detsamma, fast skattefinansierat. (Jag vet, svenska läkare administrerar en massa och landstingen är enorma apparat; men måste det vara så?)