Stockholm i mitt hjärta typ

(E) Jag for till Stockholm. Förvirrade mig under mellanlandningen i Wien på väg tillbaka till Sofia, konstigt att åka hem igen fast bort, samtidigt. Hann dock tänka på lite annat.

Att jag nästan fällde en tår när Lill Lindfors hälsade välkommen från högtalaren på Arlanda Express, FAST jag tycker att de där kändishälsningarna är rätt töntiga.

Att barnen i Stockholm har vettiga vinterkläder. Att det går att hitta vettiga vinterkläder i affärerna. Och regnkläder - Nomi kommer att väcka uppmärksamhet i sina nya gula. Och träningskläder.

Att andelen kvinnor på stilettklackar vid isigt väglag är avgjort lägre i Stockholm än i Sofia.

Att detsamma gäller andelen män i rakt skurna, svarta skinnjackor med ölmage och skäggstubb. (De är i och för sig rätt många i Stockholm också, fast då brukar ölmagarna vara mindre.)

Att man däremot hör så många fler språk på tunnelbanan i Stockholm! I Sofia är det bulgariska, enstaka engelska uttalanden och så ungarna och jag som skapar förbrylling med vårt snickesnackande på spårvagnen.

Att solen inte ens var i närheten av titta förbi en endaste gång, ja att rena ihågkomsten av den stockholmska vinterns långhet och gråhet liksom trycker ned en litegrann mot marken. (Tur då att man inte har stilettklackar.)

Att det än så länge måste vara lättare att känna sig lyckad i Sofia än i Stockholm, givet inkomstnivån. Har du pengar i Sofia köper du dyrt, gärna brackigt. I Stockholm räcker inte riktigt det, eller hur? Utom kanske för överklassen? Runt varje stockholmshörn finns numera en butik fylld av ändlösa rader originella, närproducerade eller fair trade-ade, hantverkade, högkvalitativa och designade köksredskap, sparkdräkter, surdegsbröd, lampor, mössor och allsköns ting. Det är ofta vackert, roligt, man (jag) blir glad av det, jag vurmar för både närproducerat och fair trade-at. Men det kräver onekligen en del tid, engagemang och god smak att välja just de originella (osv.) köksredskap (osv.) som passar in på den lyckade medelklass-och-lagom-intellektuella individ/familj som man kanske helst vill vara?

Att jag kände mig så välkomnad och ompysslad av alla jag träffade, både släkt, vänner och kollegor. Inte minst av en moster av allra finaste slag. Tusen, tusen tack!