måndag 23 mars 2009

Sopig sopigare sopigast


Sofia har alltså problem med skräphanteringen. Inte främst med att det ligger skräp överallt och hänger plastpåsar i vartannat träd; det tunga problemet är att de gamla soptipparna är fulla och att det inte finns någon modern sophanteringsanläggning. EU har krävt att man bygger en sådan, men planerna skjuts på framtiden.

Så skräpfrågan dyker upp rätt ofta i tidningarna och sofiaborna antingen skämtar vilt om den, morrar åt politikerna eller rycker indignerat på axlarna. Hälften av dem skulle ändå inte gå ett steg i onödan för att kasta sitt skräp i en papperskorg istället för på marken. Det senaste är att kontraktet med ett stort sophämtningsföretag gått ut vilket har skapat en viss oro i skarven mellan det gamla och det nya. Företaget i fråga, Novera, gick ut i strejk och hävdade att de inte har fått alla sina pengar. Borgmästare Boyko Borisov sa att det har de visst. Idag kallades Noveras chef till utfrågning och företaget har nu förbjudits att hämta soporna.

I våra krokar är det ungefär lika skräpigt som vanligt, men i Södra parken ligger det högar vid varje papperskorg som sedan sprids med vinden. Bilden är tagen nära Sofias centrum. Till dess att frågan är löst får ett antal mindre företag från andra orter ta hand om skräpet i de berörda stadsdelarna, man arbetar visst även nattetid. De får hjälp av anställda från Stadshuset att hitta rätt och har även uppbackning av ett antal interner, inlåsta för mindre brott, som har anlitats tillfälligt. Klart är att staden är skitig och att antingen Novera eller borgmästaren ljuger, liksom att den som ljuger sannolikt inte skäms ett dugg över det. Enligt Borisov är sopstrejken iscensatt av någon grupp som vill minska hans popularitet inför sommarens val.

fredag 20 mars 2009

Det var ju en maclura!



(E) I höstas skrev vi om ett mystiskt träd med tillhörande frukt som växer i Södra parken. Fast sen lärde jag mig av min kollega Jalle att man inte ska kalla det frukt om det inte går att äta. Hur som helst. Nikolays farfar löste gåtan!

...Jo...det växte nog ett sånt träd utanför min skola...jag tror att det var en maclura...

Respekt.

Wikipedia lär oss att macluran är släkt med mullbäret och att den på svenska verkar höra till citrusmullbärssläktet.

Räkna med Verle


Tjoho! Verle Gammelskog är räddad! Stiftelsen som jobbat så hårt för detta lyckades själva bara få ihop knappt hälften av de miljoner som skogen kostade. Men Ale kommun, Fältbiologerna och några andra drog ihop resten. Mycket mycket bra. Det finns en föreställning i och utanför Sverige om att vi är så bra på att bevara våra skogar, men det är inte helt sant. Många gamla skogar med höga naturvärden huggs ned och det nya som växer upp är ofta monokulturer där få andra växter och djur kan leva. Det som sägs om ansvarstagande och naturvård på de stora skogsföretagens hemsidor, Stora Ensos och Sveaskogs bland annat, är inte alltid det som faktiskt praktiseras ute på hyggena.

Det finns - ännu - många fler skogar som är väl värda att bevara för framtiden. Det går fortfarande att klicka för skogen via loggan uppe till höger.

onsdag 18 mars 2009

Rösten Avramov


(E) Årets svenska bidrag till Eurovisionsschlagerfestivalen har operaanknytning. Detsamma kan i viss utsträckning sägas gälla Bulgariens bidrag som framförs av Krasimir Avramov och som händelsevis kallas Rösten. Smeknamnet bör ha att göra med hans förkärlek för falsettsång i operatappning. Men flera bulgariska musiker har bett honom att inte ställa upp eftersom han sjunger så erbarmligt dåligt att det blir pinsamt för landet. Rösten kontrar med att han tror på sig själv. Jag kollade in videon på You Tube och förstod först inte vad bråket handlade om, kanske att det låter för feminint? Eller att ringbrynjan är lite fjantig? Liveinspelningen från själva tävlingen gav bättre besked och om det låter likadant i Moskva kommer jag att känna vissa sympatier för alla de bulgarer som skäms. Här kan man lyssna på den officiella videoversionen, en bugning åt de tekniker som kan konsten att tonfixa. (Alternativt bannor? Det är ju fult att luras.)

måndag 16 mars 2009

Miss Bulgaria 2009

Får Miss World-kandidater verkligen ha plastbröst och plastläppar?

söndag 15 mars 2009

Grannar

(N) Vi har trevliga grannar, men man kan inte säga detsamma om mina föräldrars grannar. Mamma och pappa bor i England men för ett par år sedan köpte de en sprillans ny lägenhet i ett numera färdigbyggt hus här i Sofia. Eftersom de bor här endast sporadiskt så tar inte deras grannar hänsyn till dem. I somras fick pappa t.ex. inte parkera sin bil på parkeringen bakom huset; företaget som hyr nedersta våningen har lagt beslag på den parkeringsyta som mina föräldrar äger enligt kontrakt. Lyckligtvis kan de också parkera i sitt garage, så de orkade inte bråka.

Dock finns det gränser för vad man som lägenhetsägare kan stå ut med. När Ruben och jag skulle titta till lägenheten idag blev vi stoppade av en helt ny vägg med tillhörande låst dörr. Alltså, den del av trapphuset som leder till mina föräldrars lägenhet och den närmaste grannen var avspärrad. Varken mina föräldrar eller jag var informerade, jag saknade nyckel och grannen var inte hemma. Det gick helt enkelt inte att komma in!

Vad gör man? Jag är fortfarande förbluffad. Allt, och jag menar verkligen ALLT, verkar vara möjligt i Bulgarien. Efter viss efterforskning visade det sig att det var just grannen i fråga som hade installerat dörren. Vicevärden påstår att han inte var informerad, medan grannen tvärtom hävdar att vicevärden hade gett sin tillåtelse. Efter att senare ha pratat med grannfrun förstår jag följande: a) hon tycker att de har gjort mina föräldrar en stor tjänst (när de har fått en nyckelkopia är de ju säkrare för inbrott), b) hon har ingen förståelse för att en låst dörr som endast kan låsas upp med nyckel kan utgöra fara vid ev. brand, och c) hon tycker att jag är småaktig som kräver att den nya väggen ska ner.

Vilka människor det finns! Min enda tröst är att jag för en gångs skull kan få ondgöra mig över någon som INTE är bulgar: grannen är nämligen grek.

lördag 14 mars 2009

Här skapas lycka



Tänk dig att du lämnar ditt land tillsammans med dina barn. Barnen växer upp och integreras i det nya landet. Ett av dem gifter sig och skaffar egna barn som naturligt nog inte känner din kultur eller talar ditt språk. Brutet prat och kulturkrockar som ett pärlband, det går ändå. Själv har du flyttat till ett tredje land och träffar inte ens barnbarnen särskilt ofta längre; de få tillfällena blir särskilt dyrbara. Men så flyttar ditt barn och barnbarnen till ditt hemland, om än bara för ett år. Du pratar med dem på telefon ibland, först på deras språk. Så småningom kan du prata ditt eget språk och de lyssnar, men är tysta. När halva året har gått ringer det och du svarar och det är dina barnbarn - du kan se dem på skärmen - och de pratar med dig på ditt allra egnaste språk och de pratar flytande och länge och de är glada och sprudlande och berättar om skidturer på Vitusha och sopa topcheta och parzalkata i Yozhnia Park.

Det är just det som händer på bilderna här. I andra änden av skype-linjen - i sydöstra England - sitter en farmor och en farfar som när ungarna har kilat iväg har väldigt svårt att hålla tårarna borta.