Tullogik

Vi beställde böcker från Amazon i England. De anlände till Bulgarien den 15 november (paketspårning är guld!) och när vår suveräna granntant kom och viftade med avin tre veckor senare hade vi i princip gett upp hoppet. Till posten för att hämta alltså, men det gick inte, för det skulle hämtas på tullkontoret mot en avgift. Men försändelser inom EU ska väl inte förtullas??? Joserru, om det kommer till Bulgarien och väger över två kilo. Så hör upp, presumtiva smugglare, se till att packa era varor i paket som väger Under två kilo! Ett tips i all välmening bara.

Nikolay har i alla fall fått sina efterlängtade jobböcker och jag mina två dyra och dyrbara bulgariskaböcker som verkar helt suveräna, så nu har jag ingen ursäkt alls att inte lära mig språket snabbare än en snigel.

Miljölastbil?

(N) Scania verkar ha kommit med en ny, ekologiskt riktig, modell. Den första smygbilden är från en tuff testbana någonstans i Bulgarien! (Allvarligt talat: Norra Sverige har ju blivit vinterkörningens test-Mecka för nya bilmodeller. Kanske kan Bulgarien, t.ex. området runt vår sommarstuga, fungera som testbana för SUV:ars terrängegenskaper?) I början av december läste jag att Scania kommer att lägga ner all produktion av lastbilar i Södertälje och i resten av världen mellan 22/12 och 19/1. Kanske kan den nya modellen vara en väg ut ur krisen?

Lätt som en plätt med internet

Vi har tittat på nobelfesten live över internet, ungarna följer julkalendern, varje dag kollar vi in Dagens Nyheter, vi kan ringa hem med Skype och skicka bilder, till och med kika på mormor med hjälp av webbkameran. Vi misstänker - men bara misstänker - att det har blivit lättare att bo utomlands. (Och mindre spännande, kanske?)

Våra berg

Det ser lite ruggigt ut på bilderna, men det var det inte alls. Det var friskt, klart, vindsus och fågelpip. Huset på bilden är vårt.

Decembervår

(E) Blommor, utefika i tröja och träskor, vår och insekter i luften - i december. Ska det vara så? Klimatoro till trots har vi haft en så fantastiskt fin helg i stugan i Stoynovskoto. Vi kollade läget uppe på björnberget, ungarna lagade lerglass, byggde hus i trädgården och red på åsnan Marko (åsnor heter så), jag plockade äpplen - det är värsta äppelkompotten i gräsmattan - och Nikolay högg ved. Han gör så gott han kan för att smälta in; kolla in gummiskorna och de instoppade byxbenen. Jag hade med en kaka till vår 80-åriga granne Baba Dana. Hon blev så glad, pussade och kramade, och samtidigt djupt olycklig - för vad skulle hon ge tillbaka? Jag ville ju inte ha något, men gick därifrån med choklad till barnen och en burk inlagda plommon. Törs jag ha med något nästa gång? Jag förstår typ en tiondel av vad hon säger (till min okunnighet kan man lägga hennes tandlöshet och tunga dialekt), så det är lite svårt att veta.

Vilket väder

(E) Om man vill veta vilket väder det ska bli här gör man bäst i att titta ut genom fönstret. Vill man veta hur det blir på någon dags sikt kan man förslagsvis singla slant. För att kolla väderprognosen är liksom inte till så stor nytta. Förmodligen skulle även prognosmakarna vara betjänta av slantsingling; billigare blir det ju också.

Om de spår kyla blir det troligtvis varmt, en annalkande regnskur blir mer sannolikt ett par dagars ihållande ösregn (som när vi åkte till stugan för ett par månader sen och inte tog med regnkläder för det skulle ju vara torrt; vi var mer naiva då).

Fast så slår också vädret om snabbt. Vi har nu haft ett par för årstiden riktigt varma dagar, soligt och skönt, mösslöst och vantlöst, något lägre temperaturer på väg och skurar väntade till på söndag. Fast en av mammorna utanför gymnastiksalen sa att det skulle bli stormigt. (Säkert, tänkte jag, onödigt cyniskt.) Så satte vi oss på cyklarna en timme senare och då - KABOOM - kom det stormiga vädret. Regnet stod som spön i backen, vi blev dyngsyra på bara ett par minuter, vattnet forsade både i våra skor och längs gatorna, åskan dundrade, billarmen tjöt från alla håll och Nomi grät och tjöt hon med: JAAG VIILL IINTE HAA OOVÄÄDEEJ I SOOFIIAA!!!

Nu tjuter vinden där ute, men här inne är det tyst, torrt och varmt och barnen sover sött. I hallen står våra skor och kippar stilla.

Grönsaksprat

Det här är marknaden i stadsdelen Iván Vazov. Vitkålen säljs från skåpbilar, pumporna i högar på andra sidan gatan (där såldes tidigare vattenmeloner i massor). Här handlar jag grönsaker, nötter och flingor och övar bulgariska. Jag kan massor av artighetsfraser och kan köpa si och så mycket av karfiól, patladján, jábalki, pras, chésan eller vad det nu kan vara. Och jag är expert på att säga att jag inte vill ha påse (för jag har med mig egna av jute) och det är så roligt att se att de nästan alltid blir lika förvånade.

Bulgarerna är jättebra på småprat och det är ofta trevligt och lite puttrigt att handla på marknaden. Om jag säger att jag kommer från Sverige får jag berätta allt (jag kan) om vad jag gör här och så vidare. Och det gäller inte bara marknaden. Nikolay snackar vattenlösningar med taxichaufförerna (vi har vattenproblem vid sommarhuset), jag har diskuterat pensioner (pyttesmå) med tanter på spårvagnen och allt möjligt med några av de andra mammorna utanför barnens gympasal. Fast då lyssnar jag mest, för de pratar så fasa fort.