Restips i all välmening

Numera är vi så fantastiskt erfarna resenärer att vi har gott om tips att dela med oss av.

Till exempel. Om man ska bila till Istanbul med hela familjen är det bra om man inte börjar packa ungefär en timme innan man har tänkt åka. Om man gör det blir det lätt lite rörigt. Man kan glömma kanske tio saker som man behövde och istället få med sig kanske 40 saker som man inte behövde. Byxfickorna blir dessutom liksom putiga av alla småsaker som man kommer på i sista sekunden, sakerna kan mosas då, och kanske ser det inte snyggt ut.

Om man börjar packa ungefär en timme innan man har tänkt åka är det inte heller så troligt att man kommer iväg då, när man hade tänkt åka. Istället kommer man iväg senare. Det kan fungera ändå, särskilt om man inte glömmer en av sina väskor på bänken utanför huset och kommer på det några kilometer senare. Om man gör det fungerar det kanske inte så bra, för då har det kanske hunnit bli rusningstid med tokmånga bilar på gatorna.

Ens barn kan faktiskt börja se skeptiska ut, som att de inte längre riktigt litar på ens förmåga. Det är inte bra. Har man då riktigt tur kom man åtminstone ihåg att ta med purfärskaste bamsetidningarna från morfar. Då ordnar sig alltihop på en gång, för Bamse är inte bara världens starkaste björn, han är världens snällaste också.

Läppstift, lack och chalga

(E) Bulgarerna har den mest fantastiska folkmusik, men de har också chalga!

Chalga, eller bulgarisk popfolk, är vulgär dunkadunkamusik med influenser från bland annat romernas musik, bulgarisk folkmusik, turkisk musik och klezmer. Texterna är på bulgariska blandat med ord från romani och turkiska. Musiken framförs av storbystade och lättklädda botox-donnor som Gloria, Sofi Marìnova och DesiSlàva. Ibland sjungs den istället av män med skäggstubb, glansigt hår och sorgsna ögon. För ändamålet finns särskilda folk-klubbar.

Den mest omtalade stjärnan på chalga-himlen är Azìs. Azìs är en rundhylt någon-slags-hbt-man med utåtriktad personlighet och smak för sånt som lack och kajal. Han har kandiderat till parlamentet (utan framgång), upprört borgmästare Boyko och deltagit i bulgarernas Big Brother. Han är så att säga olagligt gift med en man och leder numera en egen talk-show i teve.


Hans duett med DesiSlàva (ovan) hör kanske inte till hans mer smakfulla, men smak kan ju alltid diskuteras. Ett par favoriter är Edno mi (ung. "En av mig") och Obicham te ("Jag älskar dig").

Chalgan blev någorlunda rumsren först efter kommunismens fall och har sedan dess ökat i popularitet. Genren kritiseras fortfarande av många, men omhuldas av bland annat nyrika sofiabor. Vilket är lite lustigt eftersom landets romer anses vara lägsta klassens medborgare (om ens medborgare) och turkbulgarerna bara snäppet bättre. Numera exporteras chalgan också till övriga Balkan. Själv hör jag inte till dess mest tillgivna fans, men nog fasen svänger det! Lite Azis ska jag nog ändå exportera till Huddinge i höst.

Orsak - konsekvens?

Det är något med bulgarer - många i alla fall - och begreppsparet orsak-konsekvens. En spricka i relationen liksom. Eller är relationen helt avslutad? Det får låta hur elakt det vill, vi har sett och hört lite för många exempel för att tro att det är en slump. Här är ett:

Nikolay handlade i en mindre affär när ett antal personer, däribland vakten, kom in från gatan. De diskuterade en berusad taxichaufför som hade behövt och fått hjälp med att starta bilen, på grund av promillehalten alltså. Vakten sa att för hans del kunde chauffören lika gärna köra ihjäl sig, köra så full, så dumt.

En kvinna sa att han ju faktiskt också kunde köra på en annan bil. Jo, så var det ju.

- Eller ett barn, sa Nikolay.

Det blev tyst. Samtliga stirrade ut i luften under några ögonblick och skyndade sen tillbaka ut på gatan. Men taxichauffören hade hunnit köra iväg.

Boli boli bompa!

Vi kan se några av Bolibompas program (de svenskproducerade) över nätet. Och alltså, vilken gyllene och gnistrande barnteveskatt vi har i Sverige! Jo det förstod vi väl förut också, men det blir så mycket tydligare när man inte har sett det på ett tag. De bulgariska programmen är mest dubbade tecknade serier - några bra, som Sportacus - och rätt läbbiga tävlingsshower (såna finns ju också därhemma). Vi hade lite glömt bort Bolibompa när vi satte på Myror i brallan med Jonas Leksell härom kvällen. Han letade krabbor från en klippig strand och snart satt vi som fastklistrde alla fyra.

Spagat, tills vidare

Nomi hänger inte så mycket som storebror, men hon studsar, böjer och sträcker sig i alla riktningar, balanserar, leker Jätte och dvärg, kullerbyttar. En betydande del av träningstiden gosar hon med klubbens kaki, storasystrar; det vill säga de mer normalstora gymnasterna. Hennes tränare heter Milèna och är superduper. (Det är förresten Rubens också, Ilìa, superduper alltså.)

Malka moma

Lilla flicka (klicka för att lyssna!)

Upp och ned, tills vidare

Gymnastiksalen ska ju renoveras, snart, men när? Det vet inte ens tränarna. Kanske stänger de nästa vecka, kanske veckan efter det? Sen blir det utspridd träning i helt andra delar av stan. Hur länge? Jasså, ett år? Alltså två. Och när salen är färdig har nästan alla gymnaster för länge sedan sökt sig till andra klubbar, liksom tränarna.

Kunde man inte renovera en del i taget, så att man kunde behålla åtminstone en begränsad verksamhet? De andra gymnastikföräldrarna ser ut som frågetecken. Gogos mamma säger "Men det här är ju Bulgarien!"

Ruben hänger så länge han kan.