Demonstrationskompott

(N) För ett par dagar sedan demonstrerade en brokig skara på mellan 1000 och 1500 personer utanför parlamentet i Sofia. Ingen vet riktigt varför, förutom att de är missnöjda med politikerna som styr landet och vill ha ny regering. Den största gruppen var studenter som var där i samband med att parlamentet skulle diskutera en ny lag som gäller Studentstaden, alltså campus, i Sofia. Ingen journalist brydde sig förstås om att sammanfatta vad lagen skulle handla om, och varför parlamentet och inte kommunpolitikerna diskuterar en så pass lokal fråga. Studenterna var i alla fall missnöjda med att campus inte är campus längre; de vill inte ha privatägda discon på området, för de menar att de alstrar kriminalitet och narkotikahandel.

Förutom studenterna demonstrerade tydligen jordbrukare (alt. mjölkbönder) och miljöaktivister, men ingen har en aning om vad deras protester handlade om, för dessa grupper var helt enkelt mindre intressanta att rapportera om. Däremot fanns en grupp som både hördes och kändes:


Den bestod av fotbollshuliganer som, precis som i Sverige, aldrig missar ett tillfälle att få slåss samt av folk som inte ens använde fotbollen som ursäkt. En polis och en demonstrant blev skadade och ett parlamentsfönster krossat, inte så blodigt med andra ord. När jag tränade på gymmet på kvällen fanns där tre spinkiga killar i 15-16-årsåldern, som skröt inför ett muskelberg om att de hade varit med i demonstrationerna. De höll på Levski, ett av de två stora fotbollsklubbarna i Sofia (jag höll på det andra när jag var liten, CSKA), men jag hörde förstås inte ett ord om politik.

Många olika grupper är alltså missnöjda med regeringen och vill ha nyval, men det sägs sällan eller aldrig något om vad man vill ha istället. Inga konkreta förslag framförs, inte ens av oppositionen. Bulgarisk politik verkar mest gå ut på pajkastning.

Det blir förresten inte något nyval, den här gången.